– Vilken tur att vi hann av bussen, sa Bea.

– Ja, sa Cesar. Hittar du hem till din moster nu då? Bea kände igen kiosken och parkeringen. Jo då, hon skulle nog hitta. Och förra gången hade ju Asta varit med också.

– Visst var det i det gula huset, Asta? sa Bea. Inget svar. Bea såg sig över axeln, men busshållplatsen var helt tom. Nu försvann bussen över ett krön. Genom fönstret längst bak skymtade de Astas ansikte. Hon såg rädd ut.

– Gick hon inte av med oss? sa Bea med en flämtning.

– Nej, sa Cesar. Hon gjorde visst inte det.

Vad ska vi göra. Cesar tog upp mobilen ur fickan och ringde sin mamma.
Cesar sa att  Asta inte gick av bussen med dem.

Cesars mamma sa att dem skulle vänta vid busshållplatsen på hon.

Efter en stund kom Cesars mamma och ringde Asta mamma.

Astas mamma sa att det skulle vänta vid busshållplatsen till bussen kom igen.

Nu kommer bussen men var är Asta undra om hon har gått av bussen vid en annan busshållplats.

Men var är hon då. Undra om hon har gått hem till sig själv vi går hem till hon. När det var framme så sa Astas mamma att hon inte varit där.

– Men var är hon då, sa Bea

– Jag vet vi kan gå hem till din moster, sa Cesar.

– Ja .sa Bea

Efter en stund var dem där Cesar knackade på och Asta öppnade var har ni varit,sa Asta vi har letat efter dig. Kom in ,sa Asta vi hinner nog att kolla en bit på melodifestivalen, sa Bea